Dialekter

Hur talar vi i Sverige?

I Sverige talas svenska just för att det är vårt nationalspråk. Beroende på var vi rör oss i landet kan vi däremot komma i kontakt med andra språk, så kallade minoritetsspråk. Dessa är samiska, finska, meänkieli (tornedalsfinska), jiddisch och romani chib. Därmed är inte sagt att om jag flyttar femton mil åt något håll så är jag garanterad att få höra något av minoritetsspråken. Vad jag däremot kan vara säker på är att jag kommer att få höra talare från en annan region som talar så kallad dialekt.

Dialekt är en språklig variation som innebär att talet är karakteristiskt för det geografiska område det tillhör. Dialekterna möter vi när vi förflyttar oss i landet och vi identifierar dialekt genom att höra olika betoningar och uttal på ord som används i hela landet. Vad som bestämmer om ett speciellt sätt att prata på är dialekt eller språk, avgör landets gränser. Detta innebär alltså att även om en dialekt i nordvästra Sverige är identisk med en dialekt i östra Norge, så är det ändå en dialekt i det svenska språket.

Olika typer av dialekter 

Genuina dialekter är samlingsnamnet för dialekter som talas av en mindre grupp människor och är, för icke talande av genuin dialekt, svåra att förstå. Dessutom har en sådan typ av dialekt stora skillnader på dess uttal, grammatik och ordförråd. Exempel på sådan dialekt är Älvdalsmål som talas kring Älvdalen i norra Dalarna.  

Vidare finns någonting som kallas för utjämnad dialekt. När detta talas så förstås talaren även om en stark dialekt talas. Lyssnaren kan oftast höra varifrån talaren kommer. Exempel på utjämnad dialekt är värmländska, östgötska, skånska etc.

Det regionala standardspråket innebär att lyssnare hör på en talare från vilken del av landet hen kommer, däremot är det svårt att urskilja exakt vilken utjämnad dialekt som finns i ursprungsdialekten. Kännetecken är att lyssna till hur talaren använder melodi och hur ord uttalas. Svenska språkets regionala områden är: sydsvenskt standardspråk, västsvenskt standardspråk, uppsvenskt standardspråk, norrländskt standardspråk samt ett finlandssvenskt standardspråk.

Slutligen finns det neutrala standardspråket i Sverige som även kallas för riksspråk. Detta går, till skillnad från ovanstående, inte att placera in geografiskt i landet. Denna typ är i sitt skriftspråk nära talet.

Uppgift

I grupp om 2-3 skall ni redogöra för en dialekt från respektive regionalt område. Ni ska sedan välja ut och diskutera, reflektera samt analysera typiska drag ur varje dialekt. Detta kan till exempel vara uttal, förkortningar, grammatik etc. Ni ska dessutom reflektera över hur ni tror att dialekter uppfattas i följande sammanhang; en nyhetsuppläsare talar norrländsk dialekt, en annan talar riksspråk.

Uppgiften skall redovisas i två utföranden.

1)      Skriftligt på två dataskrivna sidor

2)      Diskuteras i klassen 

Hjälpmedel till uppgiften:
Uppgiften kräver att ni såväl lyssnar samt läser de dialektala skillnaderna i regionerna, till detta använder ni då följande hemsida:


http://swedia.ling.gu.se/index.html



Ni kommer i och med denna uppgift i kontakt med följande delar ur Gy11 för svenska 1:

•  Dialektala variationer i talat och skrivet språk.
• Attityder till olika former av språklig variation.
• Skriftlig framställning av texter för kommunikation, lärande och reflektion.

Uppgiften bedöms utifrån följande bedömningsunderlag:

A
Eleven kan göra välgrundade och nyanserade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och nyanserat diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven utförligt, utifrån flera olika perspektiv, om attityder till flera olika former av språklig variation.
C
Eleven kan göra välgrundade reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på och diskutera hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt, utifrån några olika perspektiv, om attityder till några olika former av språklig variation.
E
Eleven kan göra enkla reflektioner över hur språklig variation hänger samman med talare och kommunikationssituation samt ge exempel på hur språk och språkbruk kan markera avstånd och samhörighet. Dessutom resonerar eleven översiktligt om attityder till någon form av språklig variation.


Här följer en liten film som tar upp lite annan fakta kring dialekter.
http://goanimate.com/videos/0Gw7tNpKZbDo?utm_source=linkshare

Lycka till

Josefine